MARINA

jag känner mig ensam en liten prick i det stora vimlet lite som en av de prickar i myrornas krig på tv.... en som bara försvinner i allt vimmel

jag vet inte  vad det beror på och jag trodde jag hade jobbat mig förbi allt detta men det har visat sig att detta problem sitter djupare än jag trodde...vad gör man

visst har mitt liv blivit bättre sen jag flytta till hbg men det bästa som jag mått är under mina tidiga år upp till jag börja femman ungefär..

NZ var grymt där kände jag ingen fick en chans att lära mig lite om mig själv visa sig att jag var starkare än jag någonsin kunde tänka mig.. men det hjälper mig inte när jag känner mig ensam

ska dränka mina sorger i choklad ett tag tror jag 

later