MARINA

Först en uppdatering ... jag hade visst inte tillräkligt gröna fingrar då min orkidé inte finns mer. Och för er som inte redan vet bor jag numera hemma hos päronen för att kunna spara ihop lite pengar till australien. Kan meddela att det går väldigt mkt sämre än jag hade tänkt mig. Skulle ju spara en massa genom att slippa hyra och matkostnader men det har visat sig att pengar har en tendens att försvinna från mina konton utan dessa utgifter, till vad vet jag inte riktigt.

 OK då var det avklarat tillbaka till loite mer aktuella händelser.. Julen närmar sig med stora steg. och med dessa steg följer stress kring julklappar, julmat och en massa annat (som jag inte orkar rabbla upp här). Har sett till att vara ute i god tid eftersom jag från och med denna torsdag jobbar konstant fram till kl 14.oo julafton....

vilket jag är jag tycker ska bli såååå kul (lite ironi där). Är det såhär ens framtid ska se ut, jobba varje högtid som midsommar, julafton och nyår. Fast egentligen är jag inte så besviken över att behöva jobba julafton, eftersom julfirandet ändå inte kommer att kunna jämföras med julafton från barndomen när allting var spännande. Det ända som egetligen är densamme är att man slår på Tv kl 15.00 då Kalle börjar, fast det är inte heller detsamma eftersom det inte är Arne som tänder ljuset längre. Gud vad man saknar den rösten, det var lixom något speciellt med den.  

En annan tradition som inte längre är bestående med julen är firandet med släkten, speciellt den stora på mammas sida, det har fått lösas på annat sätt vilket var det jag ville komma till.

Eftersom vi inte firar på julafton med släkten längre hade vi en träff igår. Saken är den att vi har så fruktansvärt roligt ihop när vi träffas och gårdagen var inget undantag. Spriten, snacket och skratten avlöste varandra och precis som vanligt fick man höra att man snacka mkt.. jag och en annan kusin speciellt snackar lite mer än alla andra. Men i alla fall vi åt gott och drack gott, spriten flöda kanske lite väl mkt =) men för eller senare så splitras oftast massorna och det bildas mindre grupper.

Vad som slog mig då var hur ensam jag kännde mig i denna skara människor som jag växt upp med och tycker otroligt mkt om. Vad som för bara några minuter sedan kändes som en trygghet bara försvann och jag kände mig fruktansvärt övergiven och ensam. Visst låter det bisarrt och jag kan inte riktigt förklara varför men det känns alltid som det är jag som är den som inte passar in i någon av de mindre grupperna, jag passar bara in i den stora helheten. och så känner jag i resten av mitt liv också, jag känner mig ensam.

Men kvällen sluta inte bara i ensamhet utan även i en ilska som bara min mamma kan locka fram ur mig och jag ville bara slänga en massa saker omkring mig. Jag undrar om människor omkring mig känner så ibland för det känns nästan som jag är ensam när det gäller sånt också.

Gud vad deprimerande liv, hoppas en tripp till andra sidan jorden hjälper mig att komma på bättre tankar, jag får ta och sova på saken tror jag.

god natt