Ett steg i rätt riktning

Gud vad trött jag är, jag vaknade nog aldrig riktigt i morse.  Har jobbat typ konstant sen den 12e med endast tre dagar ledigt sen dess, och då har jag haft så mkt annat att göra att jag inte hunnit återhämta mig. Men man ska ju inte klaga det blir ju pengar av det. Ska jobba igen imon men sen kommer jag vara ledig fram till den 5e och efter den femte ser det ovanligt tomt ut, vilket faktiskt skrämmer mig lite. För även om jag kanske haft lite för mkt att göra på senaste tiden så är det i alla fall bättre än att inte ha någonting att göra alls.

Julen har i alla fall varit här, jag hitta tyvärr aldrig julkänslan i år, kanske berode på att jag jobba till julafton kl 14 och hann precis hem till kalle. Eller så har jobbet faktiskt tärt lite på mig för jag hade in liten melt down den 25e där jag mådde riktigt kasst faktiskt.

Men det var trevligt att ha hela familjen samlad, händer ju inte så ofta längre. klapparna var tunna men ganska innehållsrika, fick pengar till en systemkamera som jag tjatat om ett tag nu och som faktiskt inhandlades idag (få se om jag kan få upp några bra bilder här sen). Sen fick jag årets julklapp, det vill säga en upplevelse av mina brödrar.

De sa att jag skulle hitta denna upplevelse när jag är i Australien, få se om jag kan hitta på något bra. =)

Nyår börja närma sig och det så ut som det skulle bli ett ensamt nyårsfirande för mig iår, men det visade sig att C antagligen inte hade något att göra, så förhoppningsvis kan vi fixa ihop lite mat och mysa lite fram till det nya året och en nystart på mitt liv.

vi får se vad som händer, allt ska förhoppningsvis lösa sig tillslut.

nu ska jag sova det blir en tidig morgon imon.

God Natt!!!   


Ja e int bitter

Är det något fel på mig? jag känner mig inte speciellt glad och lycklig. Antar att det bara inte är jag som känner så men jag har alltid varit en glad tjej. Det är i alla fall hur jag sett mig själv, men på senare tid har jag märkt av att jag allt mer går runt och är arg, stressad, osäker och ensam.

Jag har gjort en del val i mitt liv som kanske inte har varit dem bästa, men det är ju inte något jag kan göra något åt i min nuvarande situation.

Jag måste erkänna att jag är otroligt rädd för att jag ska gå runt ochh vara bitter i resten av mitt liv, problemet är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur detta svarta hål som jag befinner mig i. Man skulle kunna tycka att jag borde vara glad
över in kommande situation, min rsa till australien, och det är jag väl också men jag har svårt att se framtiden när nuet är så dunkelt.

Är det någon som kan "shed a light on me"

Ensamhet, och julbestyr

Först en uppdatering ... jag hade visst inte tillräkligt gröna fingrar då min orkidé inte finns mer. Och för er som inte redan vet bor jag numera hemma hos päronen för att kunna spara ihop lite pengar till australien. Kan meddela att det går väldigt mkt sämre än jag hade tänkt mig. Skulle ju spara en massa genom att slippa hyra och matkostnader men det har visat sig att pengar har en tendens att försvinna från mina konton utan dessa utgifter, till vad vet jag inte riktigt.

 OK då var det avklarat tillbaka till loite mer aktuella händelser.. Julen närmar sig med stora steg. och med dessa steg följer stress kring julklappar, julmat och en massa annat (som jag inte orkar rabbla upp här). Har sett till att vara ute i god tid eftersom jag från och med denna torsdag jobbar konstant fram till kl 14.oo julafton....

vilket jag är jag tycker ska bli såååå kul (lite ironi där). Är det såhär ens framtid ska se ut, jobba varje högtid som midsommar, julafton och nyår. Fast egentligen är jag inte så besviken över att behöva jobba julafton, eftersom julfirandet ändå inte kommer att kunna jämföras med julafton från barndomen när allting var spännande. Det ända som egetligen är densamme är att man slår på Tv kl 15.00 då Kalle börjar, fast det är inte heller detsamma eftersom det inte är Arne som tänder ljuset längre. Gud vad man saknar den rösten, det var lixom något speciellt med den.  

En annan tradition som inte längre är bestående med julen är firandet med släkten, speciellt den stora på mammas sida, det har fått lösas på annat sätt vilket var det jag ville komma till.

Eftersom vi inte firar på julafton med släkten längre hade vi en träff igår. Saken är den att vi har så fruktansvärt roligt ihop när vi träffas och gårdagen var inget undantag. Spriten, snacket och skratten avlöste varandra och precis som vanligt fick man höra att man snacka mkt.. jag och en annan kusin speciellt snackar lite mer än alla andra. Men i alla fall vi åt gott och drack gott, spriten flöda kanske lite väl mkt =) men för eller senare så splitras oftast massorna och det bildas mindre grupper.

Vad som slog mig då var hur ensam jag kännde mig i denna skara människor som jag växt upp med och tycker otroligt mkt om. Vad som för bara några minuter sedan kändes som en trygghet bara försvann och jag kände mig fruktansvärt övergiven och ensam. Visst låter det bisarrt och jag kan inte riktigt förklara varför men det känns alltid som det är jag som är den som inte passar in i någon av de mindre grupperna, jag passar bara in i den stora helheten. och så känner jag i resten av mitt liv också, jag känner mig ensam.

Men kvällen sluta inte bara i ensamhet utan även i en ilska som bara min mamma kan locka fram ur mig och jag ville bara slänga en massa saker omkring mig. Jag undrar om människor omkring mig känner så ibland för det känns nästan som jag är ensam när det gäller sånt också.

Gud vad deprimerande liv, hoppas en tripp till andra sidan jorden hjälper mig att komma på bättre tankar, jag får ta och sova på saken tror jag.

god natt


Australia here I come

oj som vanligt har jag varit dålig på att hålla igång det här bloggandet..men men

har hänt en del sen sist antar jag...jag har skickat in ansökningar till australien, kommit in, gjort språktest och klarat det och jag har jobbat en hel massa. det som återstår att göra är fixa ansökan om visum.

jag hatar verkligen att fixa med pappersarbete är alltid orolig att något ska bli fel, missförstås eller tolkas fel. Speciellt när det inte är på ens modersmål. Fast pappersarbete är jobbigt oavsett språk.

men herre gud jag ska till australien..och i ett helt år..kan ni tänka er..det kan knappt jag

RSS 2.0